lördag 23 augusti 2014

TV-avgiften #3, om Eva Hamiltons ledare igår

Eftersom jag tänkt mycket på debaclet kring den svenska tv-avgiften så upprörs jag över hur SVT:s VD Eva Hamilton skriver i SVT:s interntidning Vi på tv.

Först av hennes brist på respekt för Sveriges rättssystem. Som bekant har Sverige en »radio- och tv-avgift« som ska betalas av hushåll som har tv-mottagare till ett visst aktiebolag (RIKAB).

Under halvannat år rådde viss osäkerhet i Sverige om vad en »tv-mottagare« är, då detta aktiebolag gick ut med en ny mycket vidare tolkning som SVT höll med om. Media rapporterade oftast märkligt nog detta som att reglerna hade ändrats, som om dessa bolag hade någon lagstiftande funktion, så många människor trodde att reglerna verkligen var så som det påstods. I slutändan (efter flera instanser) visade det sig dock att det svenska rättssystemet inte höll med om bolagets egen tolkning, så ingenting har hänt, förutom att många människor har betalat en felaktig avgift och sen behöver krångla för att få tillbaka sina pengar.

När Högsta Förvaltningsdomstolen till slut avgjorde detta i juni (domen [pdf]) så låtsades bolaget RIKAB istället först som att de faktiskt hade lyckats ändra reglerna, men att domstolen sen ändrade tillbaka reglerna. De skrev snart på sin webb:

Högsta förvaltningsdomstolens beslut innebär ny praxis fr o m 2014-06-13. Fram till detta datum har rättssystemet bekräftat tidigare praxis. Detta innebär att tidigare avgifter är korrekt påförda och kan ej återbetalas.

Hur de kunde få för sig att skriva något så märkligt kan man undra. Var det nån chef som skrev dit nåt själv bara utan att tala med jurister först?! Man kan ju undra, även om det låter osannolikt. Mycket snabbt tog de bort texten, och nästa dag dök det upp en ny utan lagtrots där de tänker betala tillbaka de felaktiga avgifter de fått. (Bilden visar två versioner som jag hämtade från deras webb 15 och 16 juni.)

Men Eva Hamilton tycks fortfarande tänka i banor av regler som har ändrats och ändrats tillbaks. Hon skriver:

Totalt har Radiotjänst fått in cirka 150 000 nya avgifter från den dag i februari 2013 då också datorer blev avgiftspliktiga.

Nej, Eva Hamilton, det är inte så att datorer blev avgiftspliktiga i februari 2013. Vi har aldrig haft en »datoravgift« i Sverige, och förs det in en så kommer det ske från riksdagen.

Unga och gamla

Hamilton:

även om nästan alla svenska hushåll idag har minst en tv-apparat, så riskerar vi att de äldsta så småningom kommer att ta en orättvist stor andel av notan för public service. Medan de yngre med högre inkomster, som har massor av olika manicker av olika skärmstorlek för att titta på tv och lyssna på radio, inte behöva [sic] bidra med ett öre.

Det är intressant att jämföra detta med de förändringar som Hamilton med flera ville införa, och vad det skulle innebära för avgift för olika åldrar. De ville att att varje student skulle bidra till finansieringen av public service så snart de flyttat hemifrån, med lika många kronor som vad en familj med flera barn betalar. (Detta i en ålder då många tittar mycket lite på tv.)

När jag var arton år flyttade jag till studentkorridor. När vi skaffade en korridorsteve att ha i köket var vi fem som delade på tv-avgiften (och på hyran till Thorn). Med Hamiltons/RIKAB:s önskade regler om Internet-avgift hade motsvarande student direkt fått betala en hel avgift (oavsett om man haft en korridorsteve eller inte) – Internet behövs för studierna.

Dagens tv-avgift på 2 076 kronor om året utgör 20 procent av vad studiebidraget är på ett år. Jag tror att de flesta tycker att denna ändring skulle innebära »en orättvist stor andel av notan för public service«.

Andra alternativ

I sin text så nämner Hamilton också att det finns alternativ till en avgift på innehav. Jag nämnde i mitt första inlägg om tv-avgiften hur land efter land i vår närhet går över till en skatt eller avgift som ignorerar vilka prylar man äger. Tyvärr har Sveriges väg till en sådan vettig lösning blockerats av RIKAB och SVT länge nu. Och Hamilton är fortfarande »så in i märgen övertygad om« att det bästa för public service inte är en regel om att alla hushåll ska betala, utan en regel som nu som säger att alla hushåll som äger något visst slags föremål ska betala, bara att detta ska gälla så många föremål att det i praktiken gäller så gott som alla hushåll.

RIKAB

Så att RIKAB ska bevaras, alltså. För med en vettig lösning skulle det förstås inte behövas ett särskilt företag för att driva in avgifterna. Lika lite som det krävs ett särskilt företag för att driva in t. ex. begravningsavgiften.

Det är förvisso bara några procent av avgiften som går till RIKAB:s verksamhet, men det är ändå ett onödigt slöseri. (Plus förstås att systemet desutom innebär en onödigt hög avgift genom att vi laglydiga ska behöva betala för smitare också.) När jag skaffade tv igen efter ett uppehåll anmälde jag genast innehav på RIKAB:s webb. Tydligen fungerade inte detta, för några dagar senare ringde en anställd därifrån till mig och påpekade att jag borde betala avgift. Hon kunde inte kolla den anmälan jag gjort, och lät inte förvånad över att det inte hade fungerat. Hon kunde inte fixa till det heller, utan skulle skicka ett papper där jag kunde göra anmälan istället. På grund av RIKAB:s debacle måste nu extrainkallad personal jobba på högtryck hela sommaren med att rätta till deras misstag. Det telefonsamtal jag fick skedde på en lördag, så jag antar att ett extra ob-tillägg gick åt också till denna onödighet. Detta vill jag inte betala för.

lördag 16 augusti 2014

En muminskandal

Det är en skandal att inte alla muminböcker finns i tryck i Sverige!

I år fyller Tove Jansson hundra år, och det skrivs om henne och visas dokumentärer om henne som aldrig förr. Det borde vara många som nu kommer på att de vill skaffa muminböckerna, antingen för att äntligen läsa för första gången, eller kanske för att läsa om något de inte läst sedan de var barn, i böcker som de inte längre har till hands.

Visst ska Tove Janssons andra verk inte glömmas bort, men det är ändå mumin som är huvudsaken. Där är bilderböckerna som Hur gick det sen? och Vem ska trösta Knyttet? mycket fina, och den tecknade serien är fantastisk, men det centrala är ändå själva muminböckerna, mer specifikt de åtta böckerna

  1. Kometen kommer
  2. Trollkarlens hatt
  3. Muminpappans memoarer
  4. Farlig midsommar
  5. Trollvinter
  6. Det osynliga barnet och andra berättelser
  7. Pappan och havet
  8. Sent i november

(Den tidigare boken Småtrollen och den stora översvämningen är trevlig på sitt sätt, men kan ses mer som en föregångare då Tove inte uppdaterade den så som hon gjorde med de övriga tidiga böckerna, bland annat så att de skulle passa bättre ihop med senare böcker. Den boken är oförändrad från 1945 medan alla de övriga fick sin slutgiltiga form långt senare.)

Det finns gott om muminmerchandise att få tag på, men hur är det med själva böckerna? I bokhandeln hittar man mest apokryfiska småböcker för småbarn när man letar efter originalböckerna.

Just detta år när intresset är på max så sker ett förlagsbyte. Tidigare i år hörde jag ett par kunder inne i en bokhandel försöka köpa muminböcker. Expediten förklarade att de bara hade ett par enstaka böcker kvar från gamla förlaget Alfabeta, och att det inte fanns några nya än på grund av förlagsbyte.

Det var Rabén & Sjögren som tog över i år. På deras webbsidor berättar de att de för »att hylla Tove Jansson« ger ut flera av hennes klassiska originalböcker i nyutgåva under jubileumsåret, först ett par bilderböcker.

Till sommaren påbörjas också återutgivningen av Tove Janssons världsberömda Muminböcker. Dessa geniala romaner är numera klassiker, älskade av såväl barn som vuxna. Under 2014 ger vi ut fyra av Muminböckerna: Kometen kommer och Trollkarlens hatt (juli) och Muminpappans memoarer och Trollvinter (september).

Först långt in på jubileumsåret finns alltså hälften av de centrala muminverken tillgängliga. Man kan undra över ordningen förresten. Man börjar med bok 1–3 och 5. Varför hoppar man över Farlig midsommar?!

Jag vet förstås inte hur Alfabeta hade hanterat jubileumsåret om de haft kvar rättigheterna, men Rabén & Sjögren får ta skulden för den situation som verkligen gäller nu. Dessa fantastiska klassiker borde självklart alltid finnas i tryck, och i synnerhet detta jubileumsår.

Hur är då situationen för den som vill köpa muminböckerna nu? Jag har tittat på näthandlarna Adlibris och Bokus och ingen av dem har någon av Alfabetas utgåvor kvar i lager. (Alfabeta själva har inte heller med någon av dessa böcker i boklistan på deras Tove Jansson-sida.) Så vad gäller utgåvor från Sverige finns bara de två som R&S gav ut i juli än så länge. (Bokus listar Alfabetas Osynliga barnet som »tillfälligt slut«. Den kan nog lugnt räknas som permanent slut istället.)

Det finns dock en räddning! Muminböckerna ges ju ut på svenska i Finland också. I klassisk tid gjordes det av Schildts förlag och efter en sammanslagning är det fortfarande Schildts & Söderströms.

I Finland borde också självklart alla muminböckerna finnas i tryck. Så är det nästan, så det är en mycket mindre skandal där. Förlaget skriver med anledning av jubileumsåret att de gav ut nya utgåvor av fyra av böckerna i februari i år. Med de böcker de redan hade i lager har de därmed alla utom Trollkarlens hatt i tryck.

Adlibris har flera av de finländska utgåvorna till salu, men det går utmärkt att beställa direkt från förlaget också, med enhetsporto €2,90 till Sverige oberoende av mängden böcker. Genom en lycklig slump (?) är den bok som Schildt & Sjögren saknas en av de två som finns i Sverige, så därmed går det att köpa alla åtta böckerna nya på svenska!

[Bilden visar bisamråttan med en av hans favoritböcker. Tecknad av Tove Jansson förstås, och tagen från Trollkarlens hatt.]